Mask hos hundar och katter

Hundar
Mask hos hundar och katter

Mask – ett ofta osynligt hot
Mask är inre parasiter och ett vanligt problem hos våra sällskapsdjur, och det är väldigt lätt att få en smitta. Visste du till exempel att maskägg finns nästan överallt i din omgivning? I parker, på gatan och i sandlådor. Bandmask sprids via loppor, och att äta en fågel, snigel eller mus är inte heller ofarligt. Nu kanske du tänker ”mitt djur går inte ut, så det berör inte mig”, men tyvärr kan du lätt bära in maskägg på skor eller kläder och på så sätt smitta ditt djur. Kort sagt: en smitta är lätt hänt.

Tyvärr är mask nästan alltid ett osynligt problem. Ditt djur får i sig maskägg som växer upp till vuxna maskar i kroppen, utan att du märker något av det. Därför underskattas ofta vikten av avmaskning. Först när djuret är kraftigt infekterat eller försvagat blir det tydligt att det handlar om mask. Men även här gäller: att förebygga är bättre än att bota. Skydd mot små kryp på insidan är alltså minst lika viktigt som skydd mot kryp på utsidan.

Mask i detalj
Efter att ha läst detta undrar du säkert hur en mask egentligen ser ut. Därför har vi zoomat in på de två masktyper som är vanligast:

Rundmask
Rundmaskar är stora, vita maskar med en rörformad kropp. Den viktigaste rundmasken är spolmasken. Den är några millimeter tjock och ungefär 15–35 centimeter lång.

Bandmask
Bandmaskar ser ut som långa, platta band och kan bli från några millimeter upp till hela 2 meter långa. De består av ett huvud, en hals och ett stort antal segment som är fyllda med tiotals bandmaskägg. När segmenten lossnar hittar du dem ofta runt anus, i pälsen eller som små ”riskorn” i bädden.

Osynligt – eller inte?

Hos friska vuxna djur ger maskinfektion oftast inga symtom. Men eftersom djuren ändå bär på maskarna utsöndrar de maskägg via avföringen. Det innebär en risk för andra djur, men också för människor. Följande symtom kan förekomma vid kraftig infektion eller hos försvagade djur:

  • Kräks upp mask eller mask i avföringen

  • Viktnedgång och/eller hämmad tillväxt

  • Blodbrist

  • Glanslös päls

  • Nedsatt motståndskraft

  • Irritation vid anus (till exempel att hunden ”åker kälke”) – hos hund

  • Kräkningar

  • Diarré eller tvärtom förstoppning

  • Hosta, dödsfall (oftast hos unga djur) – hos hund

Skadligt för mitt djur – men hur är det med mig?
Människor blir oftast inte sjuka av en maskinfektion, men om det händer kan det få allvarliga följder. Maskarnas larver kan nämligen vandra till exempelvis ögonen, lungorna och huden och orsaka skador där.

Framför allt barn löper en ökad risk att råka svälja äggen efter kontakt med förorenad jord eller nära kontakt med sällskapsdjur.

Barn med anlag för allergi eller astma kan efter en infektion med spolmasklarver få mer besvär av astma eller allergiska symtom. (1)

Tips för att förebygga mask

  • Personlig hygien: tvätta händerna med tvål och vatten efter att du har klappat, utfodrat, gosat med eller på annat sätt haft kontakt med djur, deras sovplats eller avföring. Tänk på detta även efter lek utomhus eller trädgårdsarbete. Håll naglarna korta så att inga rester blir kvar under dem.
  • Minska risken att ditt djur smittas via fodret. Var därför försiktig med att ge rått kött.

  • Omgivning: plocka upp hundens avföring varje dag och släng den i en soptunna. Ta alltid med bajspåsar på promenaderna. Gör rent kattlådan regelbundet och släng avföringen i soporna.

  • Kontroll: kontrollera avföringen regelbundet efter mask. Rådfråga din veterinär om du är osäker.

  • Ät inte otvättade skogsbär, de kan vara förorenade med maskägg.

  • Barn: var uppmärksam på exponering för en möjligen ohygienisk miljö. Täck över sandlådor och se till att djur inte kommer in i dem.

  • Förebygg loppor hos ditt djur: loppor kan sprida bandmask. Om ditt djur har loppor ska du även behandla mot bandmask.

  • Undvik kontakt med lösspringande hundar, katter och rävar.

Utöver åtgärderna ovan är det också mycket viktigt att avmaska ditt djur regelbundet. Den oberoende organisationen ESCCAP rekommenderar att detta görs minst 4 gånger per år.

1: Aspects of Toxocara epidemiology in The Netherlands, Overgaauw P., Sept 1997