Parvo är en mycket smittsam sjukdom som orsakas av canint parvovirus. Parvoviruset är ett motståndskraftigt virus som kan överleva i miljön i ett år och smitta djur. Till skillnad från andra virus tål parvoviruset värme, rengöringsmedel och alkohol.

Smittan sprids genom direkt och indirekt kontakt. Viruset sprids snabbt via hundens avföring och kräkningar. Det händer egentligen nästan aldrig att smittan går direkt från hund till hund, utan främst via indirekt kontakt. Alla hundar är mottagliga för viruset, men det förekommer framför allt hos hundar upp till ett års ålder. Hos unga djur uppstår det ofta när de flyttar från kenneln till sitt nya hem. Det beror främst på att immunförsvaret försvagas av stress hos hundar. Under den här perioden börjar hunden också bygga upp sin egen immunitet, och de antikroppar som hunden fått via modersmjölken försvinner under den här tiden.

Vilka är symtomen på parvovirus?
När viruset kommer in via munnen infekteras främst snabbt delande celler. Bland de celler som infekteras finns tarmväggsceller och benmärgsceller. Några symtom som kan uppstå är:

• Kräkningar

• Blodig diarré

• Håglöshet

• Svår uttorkning

• Hög feber

• Bleka slemhinnor

• Ibland chock

Hur ställs diagnosen parvovirus?
I första hand ställs diagnosen utifrån hundens kliniska bild. Parvovirus förekommer ofta hos (unga) hundar som inte är fullständigt vaccinerade. Det är vanligt hos hundar som kommer från oseriösa uppfödare (valpfabriker). Andra kännetecken som talar för diagnosen parvovirus är hög feber, kräkningar och vattentunn diarré.

Därefter kan ett avföringsprov visa att det verkligen rör sig om parvovirus. Dessutom kan man ta ett blodprov. Det finns dock ingen specifik blodbild för parvovirus – den blodbild som syns vid parvo kan också ses vid andra sjukdomar.

Hur behandlas parvovirus?
Ju tidigare du är på plats, desto större är chansen att hunden tillfrisknar. Det finns ingen behandling mot själva viruset, utan hunden måste själv besegra det genom att bilda antikroppar. På grund av diarrén förlorar djuret mycket vätska, vilket vid behov kan ersättas med dropp. Antibiotika och antiinflammatoriska läkemedel kan ges. Eftersom orsaken inte kan bekämpas sätts en symtomatisk behandling in. För att förebygga parvovirus kan du vidta hygienåtgärder genom att bära rena kläder när du är nära unga djur. Djuret vaccineras förebyggande, men det är ingen garanti för att hunden inte kan få sjukdomen.

Hur vaccinerar man mot parvovirus?
Det bästa skyddet är att vaccinera valpen vid sex, nio och tolv veckors ålder. Vaccinationen gör att djuret börjar bilda antikroppar. Dessa vaccinationer är viktiga eftersom valpen i den här åldern inte längre får antikroppar från mamman. Det är dock viktigt att vaccinationen upprepas. Den första påfyllnadsdosen ges när djuret är 15 månader. Därefter räcker det att vaccinera djuret vartannat eller vart tredje år.

Man vaccinerar med ett försvagat vaccinvirus. Det är ett specialutvecklat, försvagat virus som får hundens immunförsvar att bilda antikroppar utan att djuret självt blir sjukt. Hos valpar händer det dock ibland att de antikroppar valpen fått med sig via moderkakan angriper vaccinviruset. Då kan vaccinviruset inte göra sitt jobb ordentligt.

Är parvovirus en zoonos?
Viruset är mycket smittsamt för andra hundar, men inte för människor.