Det är en enorm chock när din katt drabbas av en plötslig förlamning (eller trombos). Först skriker katten av smärta och är mycket förvirrad. Det beror på att blodflödet till bakbenen plötsligt upphör. Det är mycket skrämmande och smärtsamt. I vissa fall händer det när du inte är hemma, och då är katten plötsligt förlamad när du kommer hem och du har ingen aning om vad som har hänt. Oavsett om du var där under ”attacken” eller inte är det alltid klokt att ringa veterinären.

Vad är det?
Det finns två sjukdomar som är de främsta orsakerna till akut förlamning hos katter när det gäller förlamning av bakdelen. Den ena är ett akut problem i ryggmärgen och den andra är tromboembolism. Det är ett svårt ord för en blodpropp som fastnar i blodkärlen.

Vad händer egentligen?
I de flesta fall börjar problemet med ett förstorat hjärta, se HCM hos katter för mer information. Eftersom hjärtat är förstorat flödar blodet långsammare på vissa ställen. När blodet flödar långsammare kan det börja koagulera där. Det sker oftast i vänster förmak. Blodet går från vänster förmak till aorta (stora kroppspulsådern), som sedan försörjer hela kroppen med blod. Ibland är blodproppar mycket små och orsakar inga problem. Ibland är de lite större och fastnar i mycket tunna kärl, till exempel i hjärnan. Hos människor kallar vi det TIA. Ibland är blodproppen så stor att den precis får plats i aortan, men inte längre när blodkärlen blir lite smalare. Det är ofta vid den punkt där aortan förgrenar sig i de mindre, men fortfarande stora, blodkärlen mot bakbenen. Någon enstaka gång fastnar blodproppen i bara ett bakben.

Andra orsaker till trombos (blodproppar) kan vara: koagulationsrubbningar, tumörer och hypertyreos.

Vilka är symtomen?
Så snart en blodpropp fastnar uppstår kraftig smärta. Under den akuta fasen (de första 24 timmarna) visar katten oerhört stark smärta, vilket bokstavligen tar sig uttryck i skrik. En del katter har bara ont under mycket kort tid. Förlamningen uppstår direkt när proppen fastnar.

Den första, och värsta, smärtan beror på att inget blod längre strömmar till bakbenen. Därmed kan inte heller några näringsämnen tillföras. Långsamt försvinner därför också känseln i bakbenen, vilket oftast sker inom 24 timmar. När det händer känner katten inte heller någon smärta längre. Oftast känns bakbenen kalla.

Veterinären hittar fler symtom som vi människor inte kan upptäcka, till exempel avsaknad av puls, blåsljud på hjärtat och oregelbunden hjärtrytm.

Vad är behandlingen?
Chansen till återhämtning är mycket liten. En behandling är nästan alltid långvarig, ofullständig och innebär mycket lidande för katten. Risken för återfall är också mycket stor. I vissa fall kan en katt återhämta sig spontant, ibland redan efter 2 timmar. I många fall lägger veterinären in katten och ger den 24 timmar för att se om den kan återhämta sig. I vissa fall är det inte etiskt försvarbart att vänta på det.

Någon enstaka gång kan det hjälpa att ge blodförtunnande eller att sätta in antikoagulantia. Det stora problemet och samtidigt nackdelen med det här tillvägagångssättet uppstår så snart blodet börjar strömma i bakbenen igen. Eftersom blodtillförseln tillfälligt har saknats har slaggprodukter samlats. De slaggprodukterna måste från bakbenen tillbaka till kroppen, vilket kallas reperfusionsskada, och det innebär ofta ännu mer smärta. I många fall rekommenderas därför (eventuellt efter inläggning) avlivning.

Hur kan jag förebygga det?
Enligt litteraturen förekommer tromboembolism hos ungefär 30 procent av katter med hjärtproblem. Siffrorna varierar mellan 10 och 50 procent. Men även friska katter kan drabbas av tromboembolism, och katten behöver inte ens vara gammal. Det går inte alltid att förebygga, men om ett hjärtproblem upptäcks tidigt kan risken minska.

Om du går till veterinären med katten varje år för en allmän hälsokontroll upptäcks alltså ett hjärtproblem tidigare. Genom att behandla hjärtproblemet kan risken för en blodpropp minska.