Kattsnuva är en mycket vanlig sjukdom hos katter som kan vara livshotande. Flera olika smittämnen kan ligga bakom kattsnuva, bland annat felint herpesvirus och felint calicivirus. Dessutom finns det två bakterier som ibland kan spela en roll: Chlamydophila felis och Bordetella bronchiseptica. Smittämnena hamnar i kattens näsa eller ögon och orsakar inflammation där.

Vilka katter löper risk?
I princip kan alla katter smittas. Smittrycket är högre när katter lever i grupp, till exempel på ett katthem eller i en kattuppfödning. De katter som löper störst risk är ovaccinerade, unga eller äldre katter samt katter med nedsatt immunförsvar, till exempel katter med FeLV (felint leukemivirus) eller FIV (katt-aids). Friska katter får oftast bara milda symtom och tillfrisknar ofta av sig själva. Hos katter med förhöjd risk är symtomen ofta allvarligare och risken för dödlig utgång större.

Hur får min katt kattsnuva?
Smittämnena bakom kattsnuva sprids på samma sätt som förkylningsvirus hos människor. Det kan ske via nysningar, men också via flytningar från näsa och ögon. Felint herpesvirus kan överföras från mamman till kattungarna redan direkt efter födseln.

Vilka är symtomen?
Symtomen kan variera mycket. Från en lätt inflammation med bara nysningar och rinnande näsa, till mycket allvarliga fall där katten även får ögoninflammation, feber, dålig aptit och blir slö. Att katten inte vill äta beror på att katter måste kunna lukta på maten. Om näsan är täppt och katten inte längre kan känna lukt tappar den intresset för maten. I vissa fall uppstår sår i munnen (som gör ont och gör att katten inte vill äta) och katten dreglar mycket.

Hur behandlas kattsnuva?
I de flesta fall är det onödigt att försöka ta reda på vilket smittämne som ligger bakom. Din veterinär kan redan utifrån kattens symtom få en ganska god uppfattning. På ett katthem eller i en kattuppfödning kan det däremot ibland vara användbart att veta exakt vilket smittämne det rör sig om. På så sätt kan man bättre ta hänsyn till smittspridningen till andra djur.

I de flesta fall är behandling onödig. Ofta är det ett virus som ligger bakom, och mot det finns inga läkemedel. Ibland är det nödvändigt att stötta katten och enbart behandla symtomen (symtomatisk behandling). Särskilt hos kattungar är detta mycket viktigt. Den symtomatiska behandlingen består av ögonsalva och inflammationsdämpande läkemedel. Det är mycket viktigt att katten äter och dricker tillräckligt, och du kan behöva tvångsmata den. Du kan eventuellt värma upp paté från en burk så att den luktar starkare.

Antibiotika behövs sällan och gör ofta mer skada än nytta. Antibiotika ger ofta diarré som biverkning, och särskilt hos unga djur kan det vara mycket farligt. Även de antibiotika som verkar mot bakterierna som orsakar kattsnuva kan få allvarliga följder för kattungars utveckling. Antibiotika ges därför ofta först när det finns följdinfektioner eller när djurets allmäntillstånd är mycket dåligt.

Kan jag förebygga kattsnuva?
Vaccinerade djur får som regel en mycket mildare infektion och tillfrisknar mycket snabbare. Risken för dödlig utgång är minimal. Det är dock viktigt att hålla vaccinationen uppdaterad. Att vaccinera direkt efter en genomgången infektion är oftast inte särskilt meningsfullt. Det är ofta bättre att låta katten återhämta sig ordentligt först och vaccinera efteråt. Djur kan nämligen också få milda symtom av vaccinationen. Det är alltså klokt att vänta tills katten är helt frisk igen. Eftersom flera smittämnen kan spela in kan en vaccinerad katt ändå bli sjuk.

Är kattsnuva en återkommande sjukdom?
Det är definitivt möjligt att en katt får kattsnuva flera gånger. Som nämndes i första stycket finns det 4 möjliga smittämnen. När en katt får kattsnuva får den oftast inte alla 4 samtidigt. Det är alltså fullt möjligt att katten efter ett år (eller mer) kommer i kontakt med ett annat smittämne och blir sjuk igen. Hos vaccinerade djur är varje ny infektion ofta betydligt mildare.

I väldigt många fall spelar dessutom felint herpesvirus en roll. Herpesvirus är mycket besvärliga virus eftersom de stannar kvar i kroppen och kan bli aktiva igen varje gång djuret blir lite sjukt. Det kan jämföras med munsår hos människor, som också orsakas av ett herpesvirus (men av en helt annan typ). Varje gång man blir lite förkyld kommer det irriterande munsåret tillbaka. Vid kattsnuva orsakad av herpesvirus är det precis likadant, men oftast blir varje ny omgång mildare än den första.