Vad är PPID hos hästar?
PPID står för Pituitary Pars Intermedia Dysfunction. Det är en sjukdom hos hästar som gör att hormonproduktionen rubbas. Hormonproduktionen styrs av hypofysen, en liten körtel som sitter under hjärnan. Körteln består av flera delar, och vid PPID är en av dessa delar rubbad, den så kallade pars intermedia. PPID liknar Cushings sjukdom mycket och kallas därför ofta så. Ändå skiljer sig sjukdomen hos hästar något från Cushing som den förekommer hos människor och hundar, och därför talar man oftast om PPID. Drygt 15 % av hästarna och ponnyerna över 15 år har PPID, men studier visar att bara cirka 1,6 % av ägarna känner till att deras häst har PPID.

Hur uppstår PPID hos hästar?
Som nämnts sitter en körtel under hjärnan, hypofysen. Ovanför hypofysen, precis i hjärnan, ligger hypotalamus. Tillsammans ansvarar dessa två delar för att reglera produktionen och frisättningen av hormoner. Hypofysen består av tre delar, varav pars intermedia är en. Normalt styrs hypotalamus av nerver som får hypotalamus att producera dopamin. Dopaminet går sedan till hypofysen, där det hämmar produktionen av ACTH. Hos äldre hästar fungerar nerverna som styr hypotalamus sämre, vilket gör att mindre dopamin når hypofysen och att ACTH-produktionen hämmas mindre. Eftersom hypofysen hämmas mindre börjar den växa mer. Det bildas ett adenom (godartad tumör). Därefter fortsätter hypofysen att ständigt producera ACTH.

Från hypofysen kommer ACTH ut i blodet. Det förs till binjurarna. Där gör ACTH att produktionen av kortisol (ännu ett hormon) ökar. Om ACTH ständigt finns i blodet kommer alltså kortisol att produceras hela tiden. Normalt ger en hög koncentration av kortisol en återkoppling till hypotalamus, så att hela mekanismen hämmas igen. Vid PPID är hypofysen så stor att den inte längre lyssnar på hypotalamus.

Vilka är symtomen på PPID hos hästar?
Symtomen orsakas dels av den rubbade hormonregleringen och dels av trycket som den förstorade hypofysen utövar på hjärnan. De symtom som främst kan märkas är: överdriven hårväxt och fång. Hästar med PPID utvecklar en lång och lockig päls, ibland med avvikande färg. Ungefär 25 % av hästarna med PPID utvecklar fång.

Typiskt kan du känna igen en häst med PPID på den avvikande pälsen (lång och lockig) i kombination med mycket god aptit och en rund mage. På grund av den avvikande pälsen klipps hästar med PPID ofta. Även minskad muskelmassa är ganska typiskt.

Andra saker som kan märkas är: fettkuddar i gropen ovanför ögat, nedsatt immunförsvar (och därför ofta inflammationer och infektioner), sår som läker dåligt, överdriven svettning, ston som blir dräktiga mindre lätt samt att hästen dricker och kissar mycket (eftersom PPID också orsakar insulinresistens). Mycket sällan uppstår blindhet och anfall som liknar svimning.

I ett tidigt skede kan mindre specifika saker märkas, som minskad arbetsvilja, sämre prestation och subtila förändringar i temperamentet (till exempel lugnare och sömnigare).

Hur ställs diagnosen PPID?
Veterinären ställer diagnosen utifrån en kombination av symtomen och ett blodprov. Hormonregleringen är starkt säsongsberoende och vissa hormoner frisätts vid olika tidpunkter under dagen. Det kan skilja sig mellan hästar. Därför är det i vissa fall nödvändigt att göra testerna på en klinik. Blodprov måste då tas vid bestämda tidpunkter. Ibland krävs också speciell utrustning för att kunna hantera blodet.

Ett test är inte alltid bevisande, till exempel om sjukdomen inte har funnits tillräckligt länge. Resultatet kan då vara inte avgörande. Testet ska då upprepas efter 3–6 månader. Ibland kan veterinären låta göra kompletterande tester. Veterinären kontrollerar också alltid diabetes och insulinresistens (två viktiga komplikationer vid PPID).

Hur behandlas PPID hos hästar?
Tyvärr går PPID ännu inte att bota: behandlingen som ges dämpar bara symtomen. I behandlingen används starka läkemedel för att hämma hypofysen. Läkemedlen måste ges livet ut och tar tyvärr inte bort orsaken till sjukdomen. Du kan räkna med en förbättring ungefär 4–6 veckor efter att behandlingen har påbörjats. Det är alltid klokt att regelbundet låta ta blodprov för att se om din häst får rätt dos. Ibland ser du redan stora förändringar hos din häst, men värdena ligger ännu inte helt inom referensintervallet. Då kan du behöva ge mer av läkemedlet. Det kan också vara så att för mycket av läkemedlet ges. Särskilt i början gäller det att hitta den optimala dosen, och veterinären behöver då ta blodprov regelbundet. I många fall ökar symtomen igen med tiden, eftersom orsaken ju inte har tagits bort. Det är viktigt att ungefär 1–2 gånger per år kontrollera att din häst fortfarande har rätt dos genom att låta veterinären ta blodprov.