Skendräktighet är en naturlig process som en tik kan drabbas av efter löpet. Den orsakas av hormonet progesteron, även kallat dräktighetshormonet. Hormonet ser till att livmodern bildar sekret och upprätthåller dräktigheten. Skendräktighet kan uppstå ungefär 40 dagar efter ägglossningen. I den här fasen bildas hormonet prolaktin i hjärnan. Prolaktin gör att mjölkproduktionen kommer i gång.

En skendräktighet går oftast över av sig själv. De psykiska symtomen försvinner ofta efter en vecka och mjölkproduktionen upphör efter två till tre veckor.
En långvarig skendräktighet kan leda till diabetes. Det kan också uppstå förändringar och knölar runt juvret.

Vad orsakar skendräktighet?
Skendräktigheten har sitt ursprung i naturen. Hundar härstammar från vargar. Hos vargar är det den högst rankade tiken (alfatiken) som får valpar. Det är viktigt för hela flocken att valparna klarar sig. Naturen har sett till att flockens övriga tikar visar samma tecken som alfatiken. På så sätt kan de här tikarna ta över omvårdnaden av valparna.

Det kan också hända att hunden blir skendräktig när hennes matte har fått barn. I en flock är det ju normalt att hundar blir skendräktiga när alfatiken har fått valpar. Hunden tror då att hon ska hjälpa till och börjar bygga ett eget bo.

Vilka är symtomen på skendräktighet?
Det finns flera olika symtom på skendräktighet. De märks ofta redan från löpet.

• Förändrat beteende från löpet, eftersom progesteronnivån stiger

• Tikarna drar sig undan och får ibland ett behov av att bygga bo

• Överdrivet tillgiven, gnällig och morrar eller fräser åt andra hundar

• Samlar på föremål att ta hand om

• Vaktar saker

• Blir slö och vill inte längre gå på promenad

• Sämre aptit

• Mjölkkörtlarna sväller och ömmar

• Ibland mjölkliknande vätska från spenarna

• Inflammation i juvret

• Magen blir större

När ska jag gå till veterinären?
Skendräktighet är inget akutfall. Men med tanke på riskerna med skendräktighet är det klokt att göra något åt den, särskilt om hunden inte mår bra. Det skadar alltså inte att boka en tid hos veterinären.

Hur ställs diagnosen skendräktighet?
Diagnosen ställs utifrån en klinisk undersökning av hunden. Om det är oklart om hunden har blivit parad eller inte kan man med ultraljud eller röntgen fastställa att hunden verkligen inte är dräktig.

Hur behandlas skendräktighet?
Behandlingen av skendräktighet beror på tiken. En tik kan gå igenom den helt utan problem, medan en annan hund mår riktigt dåligt. Det är jobbigt för ägaren, och riskerna med skendräktighet kan vara: att det bildas knölar och att hunden utvecklar diabetes.

Om en tik ofta och under lång tid är skendräktig ökar risken för juvertumörer. Det kan också hända att skendräktigheten leder till livmoderinflammation. I så fall rekommenderas det att tiken kastreras.

Utöver behandlingarna ovan är det också viktigt att du ger hunden mycket annat att tänka på. Du kan till exempel ta med henne på promenader. Det är också klokt att tillfälligt plocka undan hundens leksaker. Hunden kan nämligen börja se dem som sina valpar och vakta dem.

Vilken är prognosen vid skendräktighet?
Hunden behöver inte kastreras direkt bara för att hon blir skendräktig. Skendräktighet är ofta ett återkommande problem. Det kan vara så att en kastrering löser problemet direkt och att hunden inte får fler besvär. Om kastrering inte hjälper kan du välja att ge (homeopatiska) produkter som minskar skendräktigheten. De här produkterna har en lugnande effekt vid inre oro och hjälper vid humörsvängningar. De minskar också svullnaden i juvret.

Hur kan man förebygga skendräktighet?
Mycket aktivering, sparsam utfodring och att ignorera avvikande beteende kan i många fall hjälpa tiken att snabbare ta sig igenom skendräktigheten. Du bör förhindra att tiken får utlopp för sitt bobyggarbeteende.

Skendräktighet hos hundar går inte att förebygga, eftersom det är en naturlig process. Det är viktigt att du sätter dig in i hur tiken känner sig. Undvik att klappa henne på magen, eftersom det kan stimulera hypofysen att bilda mer mjölk.

Om skendräktigheten återkommer ofta och tiken tydligt besväras av den och inte mår bra kan man välja kastrering. Kastrering tar ofta bort problemet direkt, eftersom progesteronhalten är som högst efter löpet.