Urinkristaller och blåssten hos katter
Urinkristaller (blåsgrus) innebär att det finns små kristaller i kattens urin – bäst jämförbart med fin sand. Blåsstenar kan däremot variera i storlek från några millimeter till flera centimeter. Urinkristaller hos katt ses ofta i kombination med urinblåsekatarr, medan blåsstenar oftare orsakar problem som stopp i urinvägarna.
Hur uppstår urinkristaller och blåssten hos katter?
Hos katter finns det två typer av stenar och/eller kristaller som är vanligast: struvit och kalciumoxalat. Den exakta orsaken till att urinkristaller eller blåsstenar bildas är inte helt känd. Det har visats att katter har en individuell benägenhet att bilda kristaller eller stenar. Dessutom kan katter koncentrera sin urin mycket väl. Starkare koncentrerad urin har ofta ett högre pH, vilket skulle kunna leda till att stenar eller kristaller bildas. Kattens urin är ofta mer koncentrerad om katten främst äter torrfoder. Katter dricker av sig själva väldigt lite och får därför i sig mindre vätska om de enbart äter torrfoder. Katter som ibland får våtfoder får i sig mer vätska, vilket gör urinen mindre koncentrerad. Att enbart ge våtfoder är å andra sidan inte heller att rekommendera. Det leder ofta till andra problem, som tandsten och plack, och kan även leda till njurproblem på grund av de (ofta) högre salthalterna.
Hur känner jag igen urinkristaller och blåssten hos min katt?
Både blåsstenar och urinkristaller ger besvär som kan likna urinblåsekatarr, till exempel att katten kissar små mängder ofta. Din katt kan dessutom ha ett eller flera av följande symtom: kissar bredvid lådan, har ont när den kissar, krystar för att få ut urin (blanda inte ihop det med att krysta vid avföring) och/eller har blod i urinen.
Framför allt hos hanar kan blåsstenar fastna i urinröret, som hos handjur är smalare och längre än hos honor. Dessutom går urinröret hos hankatter (och hos handjur i allmänhet) genom prostatan, och hankatter har ett litet ben i penis. Det finns ungefär 3 ställen där blåsstenar kan fastna hos hankatter. Därför löper hankatter större risk för stopp i urinvägarna till följd av blåsstenar. Du känner igen ett stopp hos en hankatt på att katten inte har kissat på ett dygn, krystar utan att något kommer ut och ofta är orolig. Hankatter med urinvägsstopp är per definition ett akutfall. Misstänker du att så är fallet måste du omedelbart åka till veterinären. Katter med urinvägsstopp kan dö av följderna inom 24 timmar!
Hur ställs diagnosen urinkristaller hos katter?
Diagnosen urinkristaller är ofta relativt enkel att ställa. Först undersöker veterinären katten kliniskt. Därefter tittar veterinären på urinen i mikroskop – där syns kristallerna tydligt och veterinären kan till och med avgöra vilken typ av kristaller det rör sig om.
Om du själv tar med lite färsk urin kan veterinären undersöka den direkt. Färsk urin är urin som inte är äldre än 4 timmar. Surhetsgraden kan förändras i äldre urin, vilket kan ge veterinären en felaktig bild av situationen och i värsta fall leda till fel behandling.
Hur ställs diagnosen blåssten hos katter?
Blåssten är svårare att diagnostisera, eftersom stenarna normalt inte följer med urinen ut utan stannar i blåsan eller urinröret. Stenar kan bara upptäckas med ultraljud eller på röntgen. Alla typer av stenar syns inte på röntgen och diagnosen kan lätt missas, därför är det bättre att göra en ultraljudsundersökning.
Hos hankatter med urinvägsstopp lättar man oftast först trycket i blåsan. Vanligtvis görs det genom att en urinkateter förs in via urinröret upp i blåsan. Ibland är det inte möjligt, och då är det bästa alternativet att tömma blåsan med en nål. När din katts blåsa är tömd kan veterinären undersöka urinen.
Hur behandlas urinkristaller och blåssten?
Struvit är mycket lätt att behandla – både stenar och kristaller kan lösas upp med ett särskilt dietfoder. Dieten sänker urinens pH, vilket gör att stenarna och kristallerna löses upp. Om en sten har fastnat måste man först se till att katten kan kissa normalt igen. I det fallet kan man inte vänta tills dieten har löst upp stenen. Risken är mycket stor att kristallerna eller stenarna kommer tillbaka om man slutar med dietfodret. Därför rekommenderas det att ge dietfodret livet ut.
Kalciumoxalatstenar måste opereras bort. När stenarna har tagits bort går det att analysera vilken typ av sten det är (i sällsynta fall förekommer även cystin- och uratstenar). När veterinären vet vilken typ av stenar det rör sig om vet hen vilka åtgärder som behövs för att minska risken för återfall.
Hur ser framtiden ut för min katt?
Ju mer ett djur dricker, desto mindre är risken för blåssten och urinkristaller. Våtfoder är bättre än torrfoder. Särskilda dietfoder mot urinkristaller gör att din katt dricker mer. Dessutom finns det vattenfontäner som får din katt att dricka mer. Som nämnts tidigare räcker underhållsdieterna inte alltid för att hålla stenarna eller kristallerna borta.