Urinsten (sten i urinblåsan) hos kanin kallas urolitiasis. Normal kaninurin får vara lite grumlig. Det är ett problem om du hittar grus eller sand i kaninens urin. I den här texten går vi igenom hur urinsten uppstår och hur den behandlas hos kanin.

Hur uppstår urinsten hos kaniner?
Kaniner har en ovanlig kalciumomsättning. Hos hundar och katter regleras upptaget av kalcium strikt. När tillräckligt med kalcium har tagits upp utsöndras resten via avföringen. Hos kaniner tas alltid allt kalcium i fodret upp, oavsett om kroppen behöver det eller inte. Överskottet av kalcium måste då ut via njurarna och urinblåsan. Normalt ger det få problem (den grumliga urinen), men under vissa omständigheter klumpar kalciumet ihop sig i kaninens urinblåsa och urinsten kan bildas.

Vad kan orsaka urinsten hos kaniner?
Kaninens lite märkliga kalciumomsättning är i sig ingen anledning till att den får urinsten, ofta måste flera saker samverka innan kaninen får besvär. En exceptionellt hög kalciumhalt i fodret (eller dricksvattnet) kan orsaka urinsten. Dessutom kan det finnas saker som gör att kaninen inte kan kissa normalt (till exempel bölder, blåsgrus och sammanväxningar), vilket gör att sten lättare bildas i urinblåsan.

Även för lite kiss eller för lågt vattenintag kan leda till urinsten. Det kan bero på att kaninen till exempel har ont. Den rör sig då mindre och kissar mindre. Kaniner vill ju inte sitta i sin egen urin. Kaninen håller då hellre inne kisset en stund till. En för liten bur kan också leda till urinsten, eftersom kaninen undviker att sitta i sin egen urin genom att sluta kissa.

Överviktiga kaniner har också svårt, inte bara med att kissa utan även med att röra sig i buren. Därför håller de inne urinen längre än kaniner som inte är överviktiga.

Dessutom har kastrerade kaniner och kaniner som bor ensamma litet behov av att markera revir. De här djuren tenderar därför att kissa mer sällan.

Hur känner jag igen urinsten hos en kanin?
Kaninen visar ett avvikande kissbeteende. Till exempel kissar den små mängder väldigt ofta, eller på konstiga ställen. Kaninen kan också visa tecken på smärta när den kissar. Röd urin är inte ovanligt. Även när den inte kissar kan kaninen sitta med krökt rygg eller ha en spänd mage. Det är tecken på smärta. Tandgnissling hör också dit.

Kaninens aptit kan vara nedsatt eller helt borta. Kaninen kan också vara slö. I vissa fall börjar kaninen tvärtom dricka och/eller kissa extra mycket och kan till och med bli uttorkad.

Hur ställs diagnosen urinsten hos kaniner?
Diagnosen kan ställas av veterinären, som känner efter urinblåsan i kaninens buk. Dessutom kan det vara till stor hjälp om du tar med lite urin. Det bästa är att ha färsk urin. Färsk urin är urin som inte är mer än 4 timmar gammal och som helst har förvarats i kylskåp. Ofta tar veterinären en röntgenbild av kaninen, där urinstenarna (och eventuellt grus) syns tydligt. I vissa fall vill veterinären också ha lite ”steril” urin från kaninen. Hos många kaniner med urinsten ses även en urinvägsinfektion som orsakas av bakterier. För att kunna undersöka det ordentligt måste veterinären sticka in en nål i kaninens urinblåsa. Det gör inte ont för kaninen och ger veterinären väldigt mycket information!

Hur behandlas urinsten hos kaniner?
Att operera bort urinstenarna är egentligen den enda ”riktiga” lösningen på urinsten. Kaninen måste då sövas. Lyckligtvis är själva operationen inte så omfattande, och kaninen återhämtar sig relativt snabbt. Om det bara finns blåsgrus kan veterinären överväga att spola urinblåsan. Det görs medan kaninen är sederad eller sövd, och kaninens buk behöver då inte öppnas.

Efter operationen eller spolningen av urinblåsan behöver du ge kaninen smärtstillande ett tag. Det är inte bara för att lindra smärtan efter operationen, utan också för att minska den inflammation som fortfarande finns i urinblåsan. När stenarna eller gruset är borta är urinblåsan inte genast läkt. Det är alltså mycket viktigt att ge de inflammationshämmande läkemedlen.

Om kaninen dessutom har en bakteriell urinvägsinfektion får du med dig antibiotika till kaninen från veterinären. Många kaniner piggnar till inom några dagar efter behandling och med läkemedel.

Kan jag förebygga urinsten hos min kanin?
Flera faktorer kan påverka om urinsten bildas. Det är inte bara mycket viktigt att förhindra att kaninen blir överviktig, du måste också snabbt ta itu med andra problem som kan ge kaninen smärta och göra att den vill dricka mindre. Dessutom är det viktigt att hålla koll på kalciumhalten i fodret. I kaninfoder av bättre kvalitet kan du alltid utgå från att det aldrig finns för mycket kalcium. Gnagstenar gör du bäst i att avstå från!

Om din kanin ofta har besvär med urinsten eller blåsgrus kan du i samråd med veterinären välja ett särskilt foder med låg kalciumhalt. Tänk alltid på att kaninen faktiskt måste få i sig kalcium, så du får aldrig ge foder som helt saknar kalcium.

Hur uppstår urinsten hos kaniner?
Kaniner har en ovanlig kalciumomsättning. Hos hundar och katter regleras upptaget av kalcium strikt. När tillräckligt med kalcium har tagits upp utsöndras resten via avföringen. Hos kaniner tas alltid allt kalcium i fodret upp, oavsett om kroppen behöver det eller inte. Överskottet av kalcium måste då ut via njurarna och urinblåsan. Normalt ger det få problem (den grumliga urinen), men under vissa omständigheter klumpar kalciumet ihop sig i kaninens urinblåsa och urinsten kan bildas.

Vad kan orsaka urinsten hos kaniner?
Kaninens lite märkliga kalciumomsättning är i sig ingen anledning till att den får urinsten, ofta måste flera saker samverka innan kaninen får besvär. En exceptionellt hög kalciumhalt i fodret (eller dricksvattnet) kan orsaka urinsten. Dessutom kan det finnas saker som gör att kaninen inte kan kissa normalt (till exempel bölder, blåsgrus och sammanväxningar), vilket gör att sten lättare bildas i urinblåsan.

Även för lite kiss eller för lågt vattenintag kan leda till urinsten. Det kan bero på att kaninen till exempel har ont. Den rör sig då mindre och kissar mindre. Kaniner vill ju inte sitta i sin egen urin. Kaninen håller då hellre inne kisset en stund till. En för liten bur kan också leda till urinsten, eftersom kaninen undviker att sitta i sin egen urin genom att sluta kissa.

Överviktiga kaniner har också svårt, inte bara med att kissa utan även med att röra sig i buren. Därför håller de inne urinen längre än kaniner som inte är överviktiga.

Dessutom har kastrerade kaniner och kaniner som bor ensamma litet behov av att markera revir. De här djuren tenderar därför att kissa mer sällan.

Hur känner jag igen urinsten hos en kanin?
Kaninen visar ett avvikande kissbeteende. Till exempel kissar den små mängder väldigt ofta, eller på konstiga ställen. Kaninen kan också visa tecken på smärta när den kissar. Röd urin är inte ovanligt. Även när den inte kissar kan kaninen sitta med krökt rygg eller ha en spänd mage. Det är tecken på smärta. Tandgnissling hör också dit.

Kaninens aptit kan vara nedsatt eller helt borta. Kaninen kan också vara slö. I vissa fall börjar kaninen tvärtom dricka och/eller kissa extra mycket och kan till och med bli uttorkad.

Hur ställs diagnosen urinsten hos kaniner?
Diagnosen kan ställas av veterinären, som känner efter urinblåsan i kaninens buk. Dessutom kan det vara till stor hjälp om du tar med lite urin. Det bästa är att ha färsk urin. Färsk urin är urin som inte är mer än 4 timmar gammal och som helst har förvarats i kylskåp. Ofta tar veterinären en röntgenbild av kaninen, där urinstenarna (och eventuellt grus) syns tydligt. I vissa fall vill veterinären också ha lite ”steril” urin från kaninen. Hos många kaniner med urinsten ses även en urinvägsinfektion som orsakas av bakterier. För att kunna undersöka det ordentligt måste veterinären sticka in en nål i kaninens urinblåsa. Det gör inte ont för kaninen och ger veterinären väldigt mycket information!

Hur behandlas urinsten hos kaniner?
Att operera bort urinstenarna är egentligen den enda ”riktiga” lösningen på urinsten. Kaninen måste då sövas. Lyckligtvis är själva operationen inte så omfattande, och kaninen återhämtar sig relativt snabbt. Om det bara finns blåsgrus kan veterinären överväga att spola urinblåsan. Det görs medan kaninen är sederad eller sövd, och kaninens buk behöver då inte öppnas.

Efter operationen eller spolningen av urinblåsan behöver du ge kaninen smärtstillande ett tag. Det är inte bara för att lindra smärtan efter operationen, utan också för att minska den inflammation som fortfarande finns i urinblåsan. När stenarna eller gruset är borta är urinblåsan inte genast läkt. Det är alltså mycket viktigt att ge de inflammationshämmande läkemedlen.

Om kaninen dessutom har en bakteriell urinvägsinfektion får du med dig antibiotika till kaninen från veterinären. Många kaniner piggnar till inom några dagar efter behandling och med läkemedel.

Kan jag förebygga urinsten hos min kanin?
Flera faktorer kan påverka om urinsten bildas. Det är inte bara mycket viktigt att förhindra att kaninen blir överviktig, du måste också snabbt ta itu med andra problem som kan ge kaninen smärta och göra att den vill dricka mindre. Dessutom är det viktigt att hålla koll på kalciumhalten i fodret. I kaninfoder av bättre kvalitet kan du alltid utgå från att det aldrig finns för mycket kalcium. Gnagstenar gör du bäst i att avstå från!

Om din kanin ofta har besvär med urinsten eller blåsgrus kan du i samråd med veterinären välja ett särskilt foder med låg kalciumhalt. Tänk alltid på att kaninen faktiskt måste få i sig kalcium, så du får aldrig ge foder som helt saknar kalcium.